Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera. Under tiden hade Davis gjort upp eld och
fyllde en kittel med potatis.
»Här luktar som i en skunkhåla», anmärkte mrs
Davis, som givit sin nästipp en behandling med
pudervippan. »Vi måste tvätta dem, min älskling.»
»Ja visst, min söta vän», svarade hennes man.
»Och ju förr desto bättre. Det kunna vi göra medan
potatisen kokar och kallnar. Jag skall borsta dem,
om du torkar dem. Kom ihåg lunginflammationen
och gör det grundligt.»
Det blev ett raskt och brutalt bad. Han sträckte
sig efter de närmaste hundarna och kastade dem
i tur och ordning ner i karet varur de hade druckit.
Om de blevo rädda eller gjorde motstånd, slog han
dem i huvudet med ryktborsten eller den gula,
löddriga tvålstång varmed han tvålade in dem. Varje
hund expedierades på några minuter.
»Drick för fan, drick — håll till godo», sade han
och tryckte ner deras huvuden under det smutsiga
och feta vattnet.
Han tycktes tillskriva dem ansvaret för deras
ohyggliga tillstånd och betraktade deras smuts som
en personlig förolämpning.
Michael hade ingenting emot att bli kastad ner
i karet. Han visste att bad voro oundgängligen
nödvändiga, fastän de sköttes mycket bättre i
Ce-darwild och Kwaque och Steward hade gjort hans
bad till ett slags kärleksakt. Han gjorde därför
sitt bästa att uthärda borstningen, och allt skulle
ha varit godt och väl, om inte Davis doppat honom.
Michael stack upp huvudet med en varnande morr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
