Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formigt. Frånräknat de eviga resorna, det ständiga
flackandet från stad till stad och från by till by,
uppträdde han en gång varje kväll sju kvällar i
veckan och på två eftermiddagsföreställningar i
veckan. Ridån gick upp och han var ensam på
scenen, som var utstyrd med all den elegans en så
förstklassig artist kan göra anspråk på. Henderson
stod mellan kulisserna, osedd av publiken, och såg
på. Orkestern spelade fyra av de stycken Michael
hade lärt sig av Steward, och Michael sjöng dem,
ty hans dämpade tjut var verkligen sång. Han
gav aldrig mer än ett extranummer, och det var
»Hem, kära hem.» Sedan, då publiken klappade
och stampade för att ge uttryck åt sin fiörtjusning
över hunden Caruso, trädde Jacob Henderson in
på scenen, bugade och smålog med stereotyp glädje
och tacksamhet, lade sin högra hand på Michaels
nacke med spelad kamratlikhet, varefter både
Henderson och Michael bugade sig innan ridån gick
ner.
Och ändå var Michael fånge, livstidsfånge. Han
fick god mat, sköna bad, präktig motion, men var
icke fri ett ögonblick. Då de reste, tillbragte han
dagar och nätter i buren, som dock var så rymlig
att han kunde stå rak och kunde vända sig utan
alltför mycket besvär. Ibland på landsortshotell fick
han lämna buren och dela rum med Henderson.
Annars fick han, så vida icke andra djur deltogo
i tournén, fritt disponera det djurrum som hörde
till lokalen där han uppträdde tre å sju gånger
i veckan.
Men icke ett ögonblick fick han springa fritt om-
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
