Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring utan att hindras av en bur, ett rums fyra
väggar eller kedjan som var fastgjord vid hans halsband.
Då det var vackert väder tog Henderson honom
ofta med sig ut på en eftermiddagspromenad. Men
han leddes alltid i kedja. Och nästan alltid styrde
de kosan till en park, där Henderson gjorde fast
kedjan vid bänken på vilken han satt och studerade
Svedenborg. Icke ett enda ögonblicks frihet
förunnades Michael. Andra hundar sprungo förbi, lekte
med varandra eller slogos. Om de närmade sig
honom för att nosa på honom eller göra bekantskap,
avbröt Henderson alltid sin läsning och körde bort
dem.
Michael var livstidsfånge under en livlös vaktare,
och hela livet var grått. Hans surmulenhet
övergick till djupt rotad melankoli. Han upphörde att
intressera sig för livet och dess frihet. Han
betraktade ej livets spel omkring honom med
gall-sprängt öga; snarare blevo hans ögon ur stånd att
se. Avspärrad från livet, blev han likgiltig för livet.
Han sjönk frivilligt ner till att bli en träl, som åt,
badade, reste i bur, visade sina konster på
bestämda tider och sov mycket.
Han var full av stolthet, fullblodsnaturens
stolthet, stoltheten hos en nordamerikansk indian som
gör slavtjänst på ett plantage i Västindien och dör
obruten och utan klagan. Så var det med Michael.
Han underkastade sig buren och järnkedjan, emedan
de voro för bastanta för hans muskler och tänder.
Han förrättade sin slavtjänst och lydde Jacob
Henderson, men han varken älskade eller fruktade sin
herre. Och därför blev han allt mera inåtvänd och
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
