Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärta, kan det inte dresseras. Smärtan är den
enda dressören.»
»Liksom man måste ta trotset ur en vild häst,
måste man ta blodtörsten ur ett lejon.»
»Man kan inte dressera djur med en fjädervippa.
Ju tjockare skalle, desto grövre knölpåk.»
»Argument emot en saknas aldrig. Huvudsaken
är att slå ned argumenten med en duktig käpp.»
»öm tillgivenhet mellan dressörer och djurl Det
kan vara ett bra puder att slå i ögonen på
intervjuare. Den enda »ömhet» jag gillar är den som
åstadkommes av en bastant käpp med doppsko av
järn.»
»Naturligtvis kan man få dem att äta ur handen.
Men akta er så att de inte bita av er handen. Ett
skott löst krut i näsan strax förut är det bästa
preventivmedel jag vet.»
Det var dagar då hela luften var full av skrän
och tjut av ilska och smärta från arenan, tills
vartenda djur i burarna var upphetsat och oroligt.
Eftersom Mulcachy skröt av att han kunde ta bukt
på det allra mest hårddresserade djur, fick han
också ta hand om de svåraste fall. Han hade fått
rykte om sig att lyckas där andra misslyckades,
och begåvad med oförskräckthet, kallblodighet och
slughet lät han aldrig sitt rykte blekna. Det fanns
ingenting som han ej vågade sig på, och då han
uppgav hoppet om ett djur, var det ingenting mera
att göra. Då återstod för det ingenting annat än
att bli en burfånge som ständigt vandrade fram
och tillbaka, förbittrad på hela människornas värld
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
