Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad han nu gjorde. Men han var dum och otålig,
karlarna voro kloka och tåliga, och ett tredje ben
och ett fjärde ben voro slutligen fjättrade så att
han, i det många karlar halade i repen, släpades
skymfligt på sidan bort till gallerstängerna, och
mellan dem drogos hans fyra ben skymfligt ut —
hans förnämsta anfallsvapen näst de fruktansvärda
tänderna. i
Sedan vågade sig en liten människopyssling,
Mul-cachy själv, öppet och fräckt kliva in i buren och
närma sig honom. Han ville kasta sig över honom,
men hindrades av sina fyra ben som han ej kunde
dra tillbaka mellan järnstängerna och få under sig.
Och Mulcachy föll på knä bredvid honom, vågade
falla på knä bredvid honom, och vrängde den femte
rännsnaran över hans huvud och omkring hans
hals. Sedan drogs hans huvud till golvet lika
hjälplöst som nyss hans ben. Därefter lade
Mulcachy sina händer på honom, på hans huvud, hans
öron, ja hans nos en tum ifrån hans tänder, och
han kunde ej göra något annat än morra och ryta
och kippa efter luft, då rännsnaran hotade att ta
ifrån honom andedräkten.
Skälvande, icke av rädsla men av raseri, fann
Ben Bolt sig i att man spände om hans hals ett
bredt band av läder varvid ett mycket grovt och
långt rep var fastgjort. Sedan Mulcachy lämnat
buren, borttogos försiktigt, en i sänder, de fem
rännsnarorna från hans ben och hans hals. Efter
denna oerhörda skändlighet var han åter fri — i
sin bur. Han reste sig, fick tillbaka andedräkten
och röt ut sitt raseri. Han slog efter det släpande
9
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
