Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller ingen tid till övertalning. Ett djur måste göra
sin konst och göra den genast. Publiken har ej
tålamod att vänta medan en dressör försöker övertala
ett trögt eller trotsigt djur att göra vad publiken
har betalat för att se det göra.
St. Elias fick alltså sin första lektion efter
tvångs-systemet. Den var också hans sista lektion och den
kom aldrig så långt som till dressyrarenan, ty den
ägde rum i hans egen bur.
Bunden på vanligt sätt, med alla fyra benen
ut-stuckna mellan gallerstängerna och huvudet medels
ett »stryp»-halsband draget till gallret, blev han först
och främst manicurerad. Alla hans stora klor
klipptes av ända in till köttet. Det gjorde karlarna
utanför. Sedan ringade Mulcachy hans näsa inne i
buren. Den operationen var inte så lätt som det
låter. Mulcachy stack in ett instrument i den stora
björnens ena näsborre och skar ut ett rundt stycke
kött. Mulcachy var van att handtera björnar. För
att förmå en odresserad björn att lyda måste man
alltid komma åt någon känslig del av hans kropp.
Öronen, nosen och ögonen äro de åtkomligaste
känsliga delarna, och som ögonen ej kunna tas med i
räkningen återstår endast nosen och öronen att
haka sig fast vid.
Genom det utskurna hålet stack Mulcachy genast
in en metallring. Vid denna ring fastgjorde han ett
långt rep. Under hela sitt återstående liv kunde
St. Elias inte göra en enda otillåten rörelse utan att
den genast hejdades av mannen som höll i repet.
Hans öde var tydligt och beseglat. Så länge han
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
