Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helbror till Jerry. Deras föräldrar voro Terrence
och Biddy på Meringe. Och Jerry är vår Sing
Song Silly. Och den här hunden sjunger och har ett
missbildat öra och heter Michael.»
»Omöjligt», sade Harley.
»Det är när det omöjliga blir verkligt som livet
är värdt att leva», svarade hon. »Och det här är ett
sådant tillfälle, det vet jag.»
Ännu vidhöll mannen inom honom att det var
omöjligt, och ännu envisades kvinnan inom henne
att detta var en omöjlighet som blivit verklig.
Hunden på scenen sjöng nu »Bevare Gud vår kung».
»Det bevisar att jag har rätt», försäkrade Villa.
»Ingen amerikan i Amerika skulle lära en hund
’Bevare Gud vår kung’. En engelsman har rått om
den där hunden från början och lärt upp honom.
Salomonsöarna äro engelska.»
»Det är långt till dem», smålog han. »Men vad
som frapperar mig är det där örat. Jag kommer
ihåg det nu. Jag kommer ihåg dagen då vi gått
i land i Tulagi med Jerry och hans bror sattes i
land från »Eugénie» i en livbåt. Och hans bror
hade alldeles samma missbildade, vridna öra.»
»En sak till», sade Villa. »Hur många sjungande
hundar ha vi känt? En enda — Jerry. En sådan
typ förekommer antagligen sällan. Samma
föräldrar skulle sannolikt lättare alstra likadana typer
än andra föräldrar. Terrence och Biddy ä’
föräldrar till Jerry, och det här är Michael.»
»Han var snagghårig och hade ett snedvridet
öra», sade Harley fundersamt. »Jag ser honom tyd-
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
