Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grant på mannen och identifierade honom med
Tulagis strand och Ariels däck, och åter började
hans upphetsning.
»A, Harley, jag vet att det är han!» utbrast Villa.
»Kan du inte sätta honom på prov?»
»Men på vad sätt?» undrade Harley. »Han tycks
känna igen sitt namn. Det livar upp honom. Och
fastän han aldrig kände oss nära, tycks han komma
ihåg oss och bli upplivad av oss också. Om han
bara kunde tala...»
»Ack, tala! Tala!» sade Villa till Michael, i det
hon lade bägge händerna om hans huvud och vred
det av och an.
»Var försiktig, madame», varnade Jacob Hender
son. »Han är mycket vresig och han låter inte
folk ta sig sådana friheter.»
»Mig rör han inte», sade hon med ett nästan
nervöst skratt, »ty mig känner han. — Harley!»
utbrast hon, då hon kom på en idé. »Nu vet jag
ett prov. Kom ihåg att Jerry var negertuktare,
innan vi fingo honom. Och Michael var
negertuktare. Tala negerspråk. Låtsas vara ond på en
neger, så få vi se hur han tar det.»
»Det blir inte det lättaste att komma ihåg
negerspråket», sade Harley, men antydde med en nick
att han gillade förslaget.
»Jag skall distrahera honom under tiden», sade
hon.
Hon satte sig och lutade sig över Michael så att
hans huvud var gömt i hennes famn och började
vagga av och an med honom och jollra i sjungande
ton, som hon brukade med Jerry. Han blev inte
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
