Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTIOSJÄTTE KAPITLET.
Vintern höll sitt intåg i Måndalen på sitt vanliga
behagliga sätt. De sista Mariposaliljorna vissnade
i det solsvedda gräset, medan Californiens
drömmande indiansommar svepte in sig i den vindlösa
luftens purpurdimmor. Milda regnskurar bröto först
förtrollningen. Snö föll på Sonomabergets topp.
Omkring ranchhuset var morgonluften frisk och vass,
men vid middagstiden blevo skuggorna välkomna,
och ute på öppna fältet under vintersolen
blommade rosor och apelsiner, grapefruit och citroner
fingo mognadens gyllene färg. Men tusen fot längre
ner, på dalens botten, voro rnornarna vita av frost.
Och Michael skällde två gånger. Den första
gången var då Harley Kennan, ridande på en
hetblodig ung fux, försökte få honom att sätta över
en smal å. Villa höll in sitt sto uppe på höjden på
andra sidan och såg ner i den lilla dalen, väntande
på att unghästen skulle få sin lektion. Även
Michael väntade, men på närmare håll. Först lade
han sig vid åbrädden, flämtande efter att ha
sprungit. Men han kände icke till hästar, och snart
drev hans oro för Harley Kennan honom att springa
upp.
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/michael/0380.html
