Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öra och bragte honom på andra tankar. D e voro
Döden som höll jakt på honom, och det var dem
han måste undgå. Efter ännu en spark, som
befriade honom från Jerry, kastade han sig upp på
tidningsmannens häst som fortfarande stod där
orörlig och slö på samma ställe där han stigit av honom.
Hästen föll in i en motvillig och stelbent galopp,
medan Jerry följde efter ursinnigt morrande, ja,
nästan tjutande.
»Lugna dig, Michael», tröstade Harley. »Ta det
med ro. Gör dig inte illa. Faran är över nu.
Här kommer nog folk snart och hjälper oss ur
klämman.»
Men den smalare grenen av de båda, som
bildade klykan, brast nu och Michael föll till marken,
och det hela gick så förvirrande fort att han
ramlade på huvudet och bogarna. I nästa ögonblick
var han uppe och rusade nedåt vägen åt det håll
där Jerry förde sådant oväsen. Men detta oväsen
slutade i ett gällt skrik av smärta, som ytterligare
gav Michaels fötter vingar. Michael störtade förbi
honom, där han låg och rullade sig hjälplöst på
vägen. Vad som inträffat var att den hyrda
hästen i sin styvbenta spattgalopp hade snavat, nästan
fallit och därvid råkat trampa på Jerry och bräcka
hans framben.
Mannen vände sig om, och då han såg Michael
så nära, trodde han att det var en tredje hund
som anföll honom. Men han var inte rädd för
hundar. Det var människorna med sina skjutgevär
som kunde bringa honom i fördärvet. Men smär-
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
