Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan han inte få fram ett ljud. Men han är inte av det
slaget. Han ger inte ett ljud ifrån sig i alla fall.
Och hästen står och ser på och hostar. Det var
mycket besynnerligt, alltsammans.
»Och karlen är från vettet. Ingen annan än en
galning gör vad jag ser honom göra. Jag ser
karlen visa tänderna som en hund och bita hunden i
tassen, i nosen, i kroppen. Och då han biter
hunden i nosen, biter hunden honom i käken. Och
karlen och hunden slåss som djävlar, och hunden
skjuter upp bakbenen som en katt. Och som en
katt river han karlens skjorta från hans bröst och
sliter skinnet av hans bröst med klorna tills det
blir alldeles blodigt. Och karlen ryter och ger ifrån
sig läten som ett vildt bergslejon. Och alltjämt biter
han hunden. Det är ett helvetes slagsmål.
»Hunden är mr Kennans hund, en fin herre, och
jag har arbetat åt honom i två år. Så att jag vill
inte stå där och se mr Kennans hund bli sliten
i stycken av karlen som kämpar som ett bergslejon.
Jag springer utför kullen, men jag är yr i mössan
och glömmer min yxa. Jag springer utför kullen,
kanske så långt som från den här dörren till den
där dörren, tjugu fot eller kanske trettio. Och då
är det nästan slut med hunden. Hans tunga hänger
långt ute, och hans ögon ä’ liksom överdragna med
spindelväv, men ännu klöser han karlens bröst med
sina bakfötter och karlen ryter som ett bergslejon.
»Vad kan jag göra? Jag har glömt yxan.
Karlen skall döda hunden. Jag ser mig om efter en stor
sten. Där finns inga stenar. Jag tittar efter en
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
