- Project Runeberg -  Miljonbruden /
23

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 23 —

män," svarade Lamothe. "Min dotter utövar endast
under middagen sin värdinneroll."

"Å, jag ber om ursäkt, sennor," ropade kreolen,
"jag måste gå nu. Tusen tack! Jag kysser eder hand!
Addios, don Toledo!"

Han tycktes ha bråttom, ty han väntade inte ens på
att få säga adjö till Marion, fastän hans blickar sökte
henne överallt. Snart lämnade han haciendan på den
vanliga stigen, som även ryttarna hade kommit.

Knappt hade han gått, förrän Marion gjorde sig ett
ärende in i matsalen. Att hennes blickar mötte don
Alfonsos, kunde knappast undvikas. Och det var
egendomliga svårtydda blickar som växlades — så
innerliga och djupa, men ändå till synes så obesvärade och
naturliga, att don Alfonso flera gånger måste sänka
sina ögon för att icke för fadern förråda de känslor,
som hans dotter åstadkom inom honom. Då Marion
efter en liten stund varit ute och åter kom in och gick
genom rummet, syntes hon inte alls tänka på att en
främmande ung man var närvarande, Alfonso kunde
därför ostört betrakta hennes lätta, svävande men ändå
behagligt vårdslösa gång. Uppmaningen att stanna över
middagen i haciendan avböjde han, emedan han själv
hade främmande i Mirador och bestämt lovat att vara
tillbaka till den allmänna middagsmåltiden. Han
antog dock tacksamt monsieur Lamothes inbjudan, att
rätt ofta i egenskap av granne besöka honom. Han
kysste Marion på handen, vilken gärd av aktning hon
med en drottnings grandezza emottog. När han gick
beledsagade fransmannen honom något hundratal steg,
under det han med de hövligaste och förbindligaste
samt uppriktigaste ord frambar sitt tack.

"Det är en hövlig och bildad ung man," sade
Lamothe, då han kom tillbaka till matsalen och fann sin
dotter där. "Eller hur?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free