- Project Runeberg -  Miljonbruden /
25

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 25 —

och nosar omkring den stängda dörren. Men han tycks
veta, att det är en bekant som är ute och tystnar snart.

Det var endast små fönster som lågo åt verandan,
vilka över natten stängdes med massiva, järnbeslagna
träluckor. En av dessa luckor på höger sida öppnar sig
tyst. Under det att den första gestalten närmar sig
verandans vänstra sida, smyger sig en annan gestalt ut
genom det öppna fönstret och släpper sig ljudlöst ned
på den mörka verandan. Det var Lamothe.

Den förste i vilken fransmannen genast igenkände
kreolen, knackade på en av luckorna på vänstra sidan,
först sakta, sedan, då ingen öppnade, kraftigare, till
slut så hårt att knackningen måste ha hörts i hela
haciendan. Därvid skar kreolen tänderna och svor sakta
för sig själv. Nu öppnade sig plötsligt luckan däruppe,
något vitt skymtade i fönstret, och Marions stämma
ropade:

"Är ni vansinnig? Vill ni väcka hela huset?"

"Jaha, jag är vansinnig!" svarade kreolen. Jag
skulle ha slagit in fönsterluckan, jag måste ovillkorligen
tala med dig. Stig undan däruppe, Marion, jag vill in!"

Lamothe stod endast på sex stegs avstånd från
fönstret.

"Vad tar ni er till?" svarade Marion. "Ge er
iväg! Jag vill sova, jag har idag inte den ringaste lust att
prata. Sedan när vågar ni komma, utan att jag har
kallat på er?"

"Sedan idag! Jag är galen. Jag vill in. Det är
kanske sista gången vi se varandra — dyra tillbedda
Marion, vid alla himmelska makter bönfaller jag dig, låt
mig komma in, låt mig ännu en gång få dricka dina
läppars söta gift, för att i dess rus söka glömska — ty
jag måste bort!"

"Omöjligt! svarade Marion. "Jag har inte väntat dig
idag, och Litta sover i rummet bredvid. Varför vill
du då bort?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free