- Project Runeberg -  Miljonbruden /
84

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 84 —

delser. Han fann en ännu ledig koj, och snart hade
tankarna vaggat honom i sömn.

Resan från Livorno till Genua är tämligen lång.
Tré-port hade tillsagt om väckning redan klockan fyra på
morgonen, och den unge fransmannen var, då han vid
denna tid steg upp på däcket rätt oangenämt överraskad
av, att vädret under natten blivit stormigt och regnigt.
Endast få passagerare voro på däck. Edmond måste
nu erkänna att alla förhoppningar, att få se sin sköna
bekanta från Vesuvius voro förgäves.

Man var inte mer långt från Genua. Så småningom
kommo passagerarna upp på däck, frusna och insvepta
i sina kappor och filtar, damerna tätt beslöjade. Det
var nästan omöjligt, att igenkänna någon. Edmond
upptäckte i alla fall den gamle intendenten, och snart
såg han bredvid denne även fyra damer. Han
igenkände genast i den ena sin tillbedda. Men han vågade
sig dock icke i hennes närhet. Han nöjde sig med att
betrakta henne från något avstånd.

Nu dök också Bellefleurs långa gestalt upp bland de
andra passagerarna.

"God morgon, Tréport!" sade han och ruskade på
sig. "Det är ett förtjusande väder, ett förebud från
fosterlandet. — Där äro ju era damer! Kom låt oss
defilera förbi, kanske Cupido är er nådig."

Det var Tréport ej angenämt, att bli sedd av
damerna tillsamman med sin bekant. Men på så sätt erbjöd
sig alltid ett tillfälle, att gå förbi damerna. De båda
gingo alltså längs efter däcket. Men damerna voro
så tätt beslöjade, att det var omöjligt, att igenkänna
deras anletsdrag och därigenom gissa huruvida de
igenkände främlingen från Vesuvius. Nu ringde också den
stora skeppsklockan. På däcket uppstod den vanliga
trängseln. Endast med möda kunde Edmond hålla sig i
damernas närhet. Till hans förargelse höll sig
Belle-fleur även i närheten och ville tydligen ej lämna honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free