Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 98 —
telser tvinga mig, att gifta mig med en annan, skulle
ni då vilja bli min älskare?"
Det ryckte till ett ögonblick i Edmonds ansikte, som
hade blivit lugnare och bestämdare än det förut hade
varit. Tydligen var den unge soldaten uppretad över
det han hörde.
"Nej!" svarade han sedan lika snabbt som förut.
"Därtill har jag er för kär Inez. Jag skulle veta att
avstå och tåla, men —"
"Nog, nog!" avbröt hon honom. "Inga
förklaringar! Jag har fått edert svar; de äro alla klara och
bestämda, jag tackar er. Tiden är slut. Farväl
Edmond!"
Hon räckte honom handen. Han tvekade att ta den.
Hade han misstagit sig så förskräckligt på denna Inez?
Endast ett intrigant fördärvat hjärta kunde göra sådana
frågor.
Han tog hennes hand, men endast som om det hade
varit en främmande dams.
"Farväl Inez! Jag skall försöka att glömma!" sade
han dovt och förstört.
Inez gick till dörren och öppnade den. Edmond gick
ut och följde henne runt huset till främre delen av
trädgården. Han gick som i en dröm. Allt hade han
väntat — skämt, förödmjukelse, kvinnolist, undvikande
svar — bara inte det....
Hon öppnade porten. Han ville gå ut, men ännu
var han som förlamad. Ännu en gång vände han sig
emot henne. Hon hade slagit slöjan tillbaka, hennes
ansikte var mycket nära hans, och en lyktas sken föll
helt på det. Gatan låg fullkomligt stilla. Han ryste.
Det var ju ett helt annat ansikte — ögonen milda och
smekande, nästan som om de bådo om förlåtelse,
munnen leende — ett förtjusande skimmer låg över
ansiktet.
"Edmond — Gud beskydde er!" sade hon och räck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
