- Project Runeberg -  Miljonbruden /
105

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 105 —

inte dömer henne för hårt, och jag känner hur stor
min passion är för henne i mitt hjärta. Jag frågar mig,
om icke mitt tvekande, och mitt osäkra uppträdande
sårar henne, och ändå kan jag icke besluta mig för att
uttala det avgörande ordet. Så slites jag emellan de
mest stridiga känslor. Den ena dagen är jag fast
besluten, att göra slut på dessa kval genom att fly och
nästa dag säger jag mig, att jag genom flykten kanske
förlorar en varelse, som skulle göra mig lyckligare än
varje annan."

Han hade stigit upp och genomkorsade rummet med
stora steg.

"Nå, så fly!" sade Lamothe kallt och tonlöst. "Sällan
kommer en far, att säga det till en sådan friare, som den
ni är. Marion passar icke till att bli er fru. Ert
hjärtas maning är riktigare än ni tror. Marion ser i er
endast den rike mannen, som skall skänka henne all
livets glans. Det är t. o. m. möjligt, att hon inte ens
kommer att förbli er trogen. Besegra ert hjärta, don
Alfonso, och kom aldrig mer hit."

"Och det säger ni mig, hennes egen far!" utropade
ynglingen vridande sina händer.

"Jag säger er det, därför att jag vill ert bästa,"
sade Lamothe dystert. "Min dotter behöver en man,
som behandlar henne halvt som en slavinna. Den
mannen är ni icke. Marion själv skulle i längden ej bli
lycklig med er."

Alfonso gick suckande genom rummet.

"Men om även ni skulle misstaga er?" ropade han
sedan. "Om hon verkligen skulle älska mig?"

"Så skulle det fortast visa sig, om ni på en tid icke
mer skulle besöka haciendan," tillade Lamothe. "Men
det är inte så. Jag känner min dotter, och jag vill ej,
att en man som ni skall bli olycklig genom henne.
Don Toledo — jag har gjort min skyldighet och
varnat er."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free