- Project Runeberg -  Miljonbruden /
112

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 112 —

"Marion — jag svär dig — din far vet allt!" ropade
Luis. "Han ger sitt samtycke, att du blir min hustru
— jag kommer att bli en man av betydenhet, en rik
haciendero."

"Du är en narr och skall förbli det!" viskade Marion,
som hade blivit mycket blek. "Vad vet min far."

"Han har hört vårt samtal, den natt som jag
försvann", viskade don Luis. "Vid den heliga jungfrun,
jag säger dig sanningen, Marion!"

En mörk rodnad sköt upp i flickans ansikte. Ja, han
talade sanning, förgäves hade hon bemödat sig om att
gissa orsaken till förändringen, som inträtt i hennes
faders väsen. Han hade blivit kall och reserverad och
undvikit hennes närhet. Nu visste hon varför. Nu stod
hon där med knutna händer och darrande läppar.

"Eländige hund — och du har låtit honom behålla
den tron", sade hon med av vrede lågande stämma.
"Jag vet ingenting därom, märk dig det! Jag skall
säga min far, att han misstagit sig och att ett osaligt
missförstånd bländat honom. Och du — akta dig, om
du säger ett ord, det bleve din död! Jag kan bruka
både dolk och pistol, det vet du, även vet jag var
indianskan bor som säljer gift. Akta dig för att tala, att
ljuga — det vore din död!"

Hon sade inte ett ord mer, hon bara såg på honom
med av hat glödande ögon och sträckte ut handen emot
honom, så att han ryggade tillbaka. Sedan gick hon
till gårdsdörren.

"Var är min far", ropade hon högt till en indian,
och då denne svarade några ord, tillade hon: "Säg
honom, att jag måste tala med honom genast. Jag
väntar på honom i hans rum."

Kreolen stod som tillintetgjord. Han trodde, att
han misstog sig och grep sig om huvudet. Ångest
hade gripit honom och den var starkare än vreden, som
kokade inom honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free