- Project Runeberg -  Miljonbruden /
113

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 113 —

Ett sådant avvisande, hade han aldrig, aldrig tänkt
sig. Mitt i ansiktet beskyllde hon honom för att ljuga

— åh hon var en kvinna, som höll ord! Faderns
samtycke nyttade honom föga, han måste fria till henne
med sin gamla underdånighet, om han ville nå sitt mål

— så mycket stod klart för honom. Med osäkra steg,
nästan som om han fruktat, att en kula kunde träffa
honom i ryggen, gick han ut på gården skyggt
blickande omkring sig.

Emellertid väntade Marion i sin fars rum. Hon hade
pressat läpparna hårt mot varandra och såg stirrande
ut genom fönstret.

När hennes far kom och frågade, vad hon hade att
säga honom, vände hon sig kallt om och såg honom med
en viss stolthet i ögonen.

"Don Luis Guarato, har för några ögonblick sedan
sagt mig sällsamma ord", började hon, med sin blick
oavbrutet riktad på honom. Han sade mig, att han fått
ditt samtycke till en förbindelse mellan oss. Jag
påminner mig icke, att jag en enda gång uttalat någon
önskan att bli den där kreolens maka. Det tycks
föreligga något misstag. Du har, som karlen hade
oförskämdheten säga mig, lyssnat till mitt samtal med
honom natten innan han flydde. Jag har i ungdomlig
ovetenhet tillåtit don Luis några förtroligheter; men de
ha icke varit av den natur, att de skulle tvinga mig, att
bli hans fru. Du förstår mig nog fullkomligt, min far
och utövar, som jag hoppas, icke något tvång emot mig
i mitt val av en make."

Under det Marion talade, hade Lamothe med
blickar, som förrådde spänd uppmärksamhet och misstro,
observerat henne. Han rörde icke en min.

Marion syntes ha väntat ett svar. Men då han
förblev stum och hans forskande ögon alltjämt vilade på
henne, rynkade hon pannan och lämnade rummet med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free