- Project Runeberg -  Miljonbruden /
119

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 119 —

"Förlåt mademoiselle, att jag ej lyder er önskan,
men —"

"Det finns intet men! Jag befaller er att genast
vända om."

Den unge mannen såg häpen och överraskad på
henne. En sådan häftighet hade han tidigare aldrig
bemärkt hos henne.

"Ni har fått mitt brev", fortfor hon. "Det hotar en
allvarlig fara från denne don Luis. Den eländige, har
genom några, antagligen helt missförstådda ord från min
far, blivit uppmuntrad och bestormar mig nu på nytt
med kärleks- och giftermålsanbud. Ert liv är förlorat,
om han anar, att ni är mig kärare. Jag skall veta att
Värja mig för denna människa, men jag måste vara
ensam. Ni är inte ett ögonblick säker i Guaratos närhet.
Jag skall låta underrätta er, när han är borta. Han
skall inte stanna länge, kanske åtta dagar eller så länge
fransmännen uppehålla sig här. Medan hon hastigt sade
det, lyste don Alfonsos ögon upp, så stolt, så lyckligt,
som aldrig hittills. Han tog hennes hand, förde den till
sina läppar och kysste den innerligt upprepade gånger.

"Jag tackar er Marion," sade han. "Jag tackar er
för detta bevis på deltagande. Men — —"

"Nej, nej! intet men," ansatte hon honom. "Om ni
älskar mig, så får ni icke utsätta er för faran, att dödas
av en lönnmördares hand."

"Omöjligt dyraste Marion!" ropade han i uppriktig
förtvivlan. "Frukta ingenting, jag skall vara försiktig,
jag skall veta att undvika den där Guarato. Vad skulle
ni tänka om mig, om jag visade mig feg."

"Ingenting att tänka, ingenting att frukta!" ropade
Marion med blixtrande ögon. "Jag befaller er, att på en
tid icke beträda vårt hus. Vill ni eller vill ni inte?"

"Bara idag måste jag till er!" svarade don Alfonso,
alltjämt förvirrad av detta häftiga uppträde. "Jag har
idag på morgonen fått ett brev från kapten Tréport —"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free