Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 —
som nästan är så slät som ett golv, utan en oändlig
gulbrun massa flacka kullar av alltid lika höjd och form.
Alltid samma och samma vågliknande utsikt! När hans
trötta häst med möda klättrat upp för en av dessa
kullar så förblev honom alltjämt samma enformiga anblick:
Gulbruna med torrt gräs och buskar bevuxna jordvågor,
som fortsatte till horisonten, bilden av den tröstlösaste
likformighet och enslighet. Hans ansikte var blekt, trött
och avspänt. Hans ögon flammade ibland till och en
viss spänning förrådde sig i hans drag, som om han
hörde eller såg något. Han lät huvudet sjunka. Det var
ingenting; han var ensam i denna rysliga ödemark.
Ryttaren, vars sköna häst var dödstrött, bar en lätt
mexikansk sommarkostym, och en bred stråhatt. Men
filtarna och den fulla sadelpåsen, förkunnade, att han
icke bara gjorde en kort ritt, utan att han var på resa.
Vapen felades honom icke. Över skuldran bar han i en
rem en dubbelbössa; en annan bössa låg fastbunden
över sadelpåsen. Ur det på mexikanskt vis burna
bältet med skärp, såg man skaften av revolvrar och
pistoler, såväl som handtaget av en vackert arbetad dolk.
Dessutom bar han en europeiskt formad värja, som
redan mången dag hade gjort honom vackra tjänster.
Den ensamme ryttaren var chasseur-kapten Edmond
de Tréport.
Hur i all världen hade Edmond ensam kommit till
dessa s. k. vågprärier, västligt från Rio Grande del
Norte, där en okunnig ensam resande kan hungra ihjäl
och dö, utan att hans ben någonsin återfinnas?
Skälet var mycket enkelt. En av dessa egendomliga
tillfälligheter, som i början synes vara så obetydliga,
men sedan visa sig vara avgörande för ett helt
människoliv.
Då Edmond och Alfonso nådde Veracruz, gåvo de
sig inte mera tid än som behövdes för att hos bankiren,
som don Lotario de Toledo hade. anvisat sin son, lyfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
