Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 158 —
hennes gång. Hon studsade, då hon såg honom
fastbunden vid pålen, sträckte liksom avvärjande ut
händerna och kom sedan med snabba steg närmare.
Sedan slog hon doket tillbaka som hängt över hennes
huvud och endast hade lämnat ögonen fria, och riktade
blicken mot Edmond, med ett uttryck som gick honom
genom märg och ben.
Wilhamenu talade därpå med höjd röst några ord
till indianerna. "Så välj bland de röda krigarna, den
mot vilken du önskar kämpa!" ropade tolken.
"Wilhamenu!", svarade den unge fransmannen fast.
Då uppstod en allmän förvåning bland de annars så
stela indianerna. Några gjorde en nekande avvärjande
rörelse, så som vore det icke tillåtet, att en hövding
riskerade sitt liv vid ett sådant tillfälle. T. o. m.
Wilhamenu syntes vara överraskad. Men sedan steg han
fram och gjorde ett tecken till samtycke. Det var ingen
förvägenhet eller onödigt skryt från Edmonds sida, att
han just uppfordrade hövdingen till kamp emot sig. I
krig är allt tillåtet, och särskilt i ett sådant läge, vari
Edmond befann sig. Han var utsatt för deras godtycke
och tvingad till ett stridssätt, som han ej var förtrogen
med, därför måste han söka att i möjligaste mån
utjämna de nackdelar, som denna ojämna strid hade för
honom. Han hade märkt, att Wilhamenus sår på
vänstra benet, var om också inte livsfarligt så ändå
smärtsamt. Den unge soldaten, som visste gott besked om
sår, trodde sig ha märkt, att en muskel på indianens
lårben blivit skadad. Tydligen ville denne icke inför
apacherna visa, att han var allvarligare sårad och
uthärdade smärtorna med stoiskt mod. Men Edmond
hade ändå sett, hur han ibland ryste till, pressade
tänderna mot varandra och att han haltade något. Men
nu var vid denna kamp just den vänstra foten som
huvudsakligast skulle komma att påfrestas. På just den
måste kroppen komma att vila medan högra armen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
