- Project Runeberg -  Miljonbruden /
166

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 166 —

ut, ty blodet från den skadade handen hade helt och
hållet smutsat ned honom. Nu hade det lilla såret slutat
att blöda och Edmond förband det med en näsduk.

"Pass på! pass på! sade Edmond, då några av
Al-fonsos värvade gjorde min av att unna sig litet vila, ty
av indianerna syntes för ögonblicket ingen till.

"Vi få inte tro rödskinnen. — Ni är en vän till
familjen Toledo ?" vände han sig sedan till den unge
mannen med det blonda håret, som hade följt honom
upp på taket och nu med stor sorgfällighet ränsade
loppen i sin vackra dubbelbössa.

"Det hoppas jag!" yttrade den unge mannen vänligt
och öppet. "Och ni är utan tvivel monsieur de
Tréport, vilken monsieur Alfonso så bittert har saknat?"

"Ja, det är jag. När har ni förenat er med
Alfonso ?" frågade kaptenen.

"I morse. Vi beslöto genast angreppet, ty vi
fruktade, att nattens förluster, skulle ha förbittrat
indianerna mot fångarna. Dock — vad är det?"

Ett tjut, som från en flock hungriga vargar, ljöd
från andra sidan byn. Det var utan tvivel ett
jubelskrik. På ståtligt smyckade hästar med svängande
bössor och lansar spränerde mer än fyrtio indianer fram
på ungefär ett skotthålls avstånd och höjde hotande
sina vapen. Sedan sprängde de bort igen. En annan
hop, en tredje, en fjärde följde. Det kunde i allt vara
cirka 150 ryttare. Många förde handhästar med sig,
vilka de vita genast isrenkände som sina egna.

Apacherna hade alltså fått hjälp av en vänskapligt
sinnad stam.

De vita stodo stumma. De voro ungefär fyrtio man.
De hade nu mer än tvåhundra indianer emot sig. I
sin fasta ställning hade de för ögonblicket ingenting
att frukta. Men hur skulle det sedan gå? Varifrån
skulle de taga livsmedel? Huru skulle de kunna slå
sig igenom eller fly?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free