- Project Runeberg -  Miljonbruden /
176

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 176 —

"Det gläder mig, att se honom", sade Dantes. "Och
den där unge mannen med det ljusa håret?"

Fastän ingen var i närheten — ty de båda stodo
mitt emellan indianerna och de vita, flera hundra steg
borta från de båda partierna, så gav don Lotario ändå
sitt svar i viskande ton. Det måste vara något särskilt
märkligt förhållande med den blondlockige unge
mannen, vilken missionärens alltjämt skarpa ögon bland
alla de andra hade igenkänt, såsom en person av
betydenhet, ty den annars så lugne gamle syntes vara
livligt överraskad.

"Är det verkligen möjligt! Gud ske lov!" ropade
han. "Hans vägar äro underbara! Nåja — jag har
talat med apacherna. De äro beredda, att på
förnuftiga villkor bevilja er alla att fritt avtåga. Människoliv
begära de icke mer. Hur gläder jag mig ej, att få
återse Inez och Alfonso och att som man återfinna
denne Edmond, som jag förr endast känt som gosse!"
Han lade sin arm i don Lotarios och skred långsamt
med den yngre vännen över den förstörda barrikaden
till de tre hyddorna.

Framför hyddorna hade Alfonso, Edmond och mr.
Conningham infunnit sig, och även Inez hade kommit
ut ur hyddan. På allas ansikten syntes en nästan skygg
vördnad, vilken emellertid inför gubbens hjärtliga och
glättiga ansiktsuttryck snart försvann.

"Jag hälsar dig min älskliga Inez!" sade han gående
emot den unga flickan berörande hennes panna med
sina läppar, medan Inez sakta snyftade. "Och även
du, Alfonso, min tappre gosse!" Han drog Alfonso
till sig, som rörd kysste hans hand. Sedan vände han
sig till Edmond.

"Även dig hälsar jag hjärtligast, min trogne ärlige
Max Morrels son!" sade han räckande honom handen,
som Edmond kysste innerligt, gripen av vördnad och
beundran. Jag har erfarit, att ditt hjärta är värdigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free