Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 190 —
"Nåja, kanske det!" svarade den sirade. "Värmen
kräver försiktighet."
"Han höll fram sin högra arm, för att låta taga av
sig rocken — han bar trots hettan alltid en svart kostym.
Utan att blinka lät han taga av sig rock och väst. Nu
syntes på skjortan en stor blodfläck. Edmond
genomskar skjortan, han såg en del av överarmen och bröstet;
de tycktes endast bestå av senor och muskler och
musklerna voro, trots mannens höga ålder, nästan lika hårda
som ben. Kulan hade trängt in emellan armen och de
översta revbenen, och Edmond, erfaren i sådant,
kände genom en lätt tryckning, att kulan icke satt särdeles
djupt. Dantes blinkade icke, ehuru smärtan, som
undersökningen måste ha framkallat, icke kunde ha varit
obetydlig.
"Kan ni icke trycka ut kulan?" frågade han lugnt.
"Utan tång? — men det skulle ni knappast kunna
uthärda!" ropade den unge officeren.
"Nå, men försök det i alla fall!" sade den gamle.
Skulle det bli för smärtsamt, så skall jag säga ifrån!"
Edmond kände försiktigt efter kulan och tryckte fram
den med båda pekfingrarna. Dantes hade dragit ned
sina täta vita ögonbryn något, som om han samlade
hela sin energi; men annars syntes icke ens en blinkning,
den lilla pistolkulan ramlade ut och rullade på marken.
"Utmärkt! ingen kirurg hade kunnat göra det
bättre!" ropade Dantes, och nickade vänligt. Bind nu om
en duk, så att icke blodet tränger igenom kläderna, och
sedan framåt. Ett bad och ett stycke häftplåster skall
göra saken bra igen!"
Edmond hjälpte Dantes, denne lät vänstra handen
vila på hästryggen för att skona den. Sedan
uppmuntrade han de unga männen och kolonisterna att skynda
sig. En av kolonisterna, som väl kände vägen red
först tvärs igenom fälten. De andra följde något lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
