- Project Runeberg -  Miljonbruden /
201

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 201 —

jag befallning att vaka här i natt och jag tänkte, att i
morgon tidigt är det nog heller icke för sent därtill."

"Vi få väl hoppas det!" sade den gamle spanjoren
allvarligt. "Men nu måste jag gå till don Lotario."

Han gick vidare och ställde sig under ett av fönstren
i don Lotarios sovrum. Efter en minut öppnades
fönstret, Lotario såg ut och Quirona nämnde sitt
namn, ty det var omöjligt att igenkänna någon i
mörkret.

"Jaså, det är ni gamle vän!" sade don Lotario.
"Kom upp på verandan. Om ett ögonblick är jag hos
er. Var Augustus ordentligt på sin vakt?"

"Allt i ordning, don Lotario! Han är en trogen
pojke."

Därpå gick han upp till verandan, där haciendans
herre som endast hade kastat en kappa över sig, efter
ett ögonblick infann sig.

"Nå, vad står på? Har ni upptäckt något?" frågade
don Lotario. "Är det beträffande den där Yerrez?"

Ja, det är fråga om honom!" svarade spanjoren.
"Jag hade naturligtvis icke släppt honom ur ögonen,
men han gjorde ingenting, som jag fann märkvärdigt.
Men i kväll bemärkte jag en viss oro hos honom. Han
bjöd mig att dricka med honom och det syntes som
ville han få mig att insomna. Jag gjorde honom också
den tjänsten, att gå in på hans idé, men förstod att
ordna det så, att han drack mer än jag. Sedan sade
jag, att jag var trött och måste sova. Han gick till
det lilla huset intill. Naturligtvis släppte jag icke ett
ögonblick huset ur sikte. Vid tiotiden, såg jag honom
komma ut; han kom fram till mitt fönster och frågade
först sakta, sedan högre om jag sov. Jag svarade icke.
Nu gick han runt huset och jag följde honom, efter det
jag medtagit kniv och revolver. Förut hade jag
bundit filtsulor under skorna, och han måste ha mycket
goda öron för att höra mig. Han gick inte långt här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free