Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 219 —
förtvivlade ynglingen. Han förmådde ej tänka klart
mer. I hans öron brusade det som åska och klämtande
av klockor.
Snart var det kväll. Hästarna övergingo nu till ett
långsammare tempo. I bland vid svårare eller farligare
ställen stego ryttarne av och förde hästarne vid tygeln.
Natten hade som nästan alltid är fallet i dessa heta
trakter blivit mycket kall och Richard kände sig skakas av
frost. Han tänkte på sitt hemland, tänkte på sina ädla
vänner i Toledo och en outsäglig känsla av smärta grep
honom, vid den tanken, att man nu överallt skulle tro
att han var död. Vem skulle nu tänka på hans
befrielse? Man skulle tro, att han hade drunknat och
underlåta att göra några efterforskningar. Men ännu
mer smärtsamt var honom tanken på, att alla som hade
honom kär och som hade gjort så mycket för honom,
nu höllo honom för död och nu stumma sutto
tillsamman och beklagade hans död. Åh, dessa skurkar, som
förde bort honom! Skulle det någonsin bli honom
förunnat att taga hämnd?
Men av vilka skäl rövade man bort honom på ett så
märkvärdigt sätt? Om de bara ville döda honom,
varför hade man icke genast gjort det? Det skulle ha
varit så lätt, ingen skulle ha upptäckt förbrytaren, ty
den västliga sidan av kolonien hade knappast blivit
bevakad, då man väntade fienderna österifrån. Ville man
döda honom i lugn och ro och på ett säkert ställe?
Var hans f. d. bäste vän, mördaren Ralph, i närheten,
för att ännu en gång njuta av hans dödskval? Richard
förmådde nu icke att tänka mycket mer. Hur lång tid
som hade förflutit till dess man gjorde halt kunde
Richard naturligtvis icke veta. Han kände, att man
tog ned honom från hästen och lade honom på en
stenig mark. Sedan hörde han, att någon tände eld;
därpå blev filten vari han hade varit omsvept uppbunden
och duken tog man från hans mun. Han andades in
M. B. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
