Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 225 —
"Nej, nej," svarade kaptenen. "Även om vi stanna
i Texas. Ni ska nog få se, hur banksedlarna skola
komma till oss. Den här ynglingen är en höna som lägger
guldägg, fastän han inte vet det själv."
De andra frågade inte vidare, utan lade sig ner för
att sova, en höll vakt. Richard, vilkens fötter voro
bundna och som var utan vapen kunde naturligtvis inte
tänka på att överrumpla denne vakt, som alltid hade
den laddade pistolen liggande bredvid sig. Trots
detta tvivlade Richard inte på möjligheten av flykt.
Han väntade endast på ett gynnsamt tillfälle.
Att hans tankar trots all självövervinnelse förblevo
dystra, kunde han icke undvika. Alla hans försök att
beveka vakten att tala medan de andra sovo strandade
på denna människas otillgänglighet. Från och med nu
fortsatte man färden eller flykten under natten och
dagen användes till rast. Då marodörerna, med undantag
av kaptenen, syntes känna till trakten noga, så valde
de i de flesta fall smygvägar. Kommo de någon gång,
vilket sällan hände, förbi en resande eller ett enstaka
hus, så erhöll Richard alltid en allvarlig sträng
tillsägelse, att icke tala ett ord, om livet var honom kärt,
och han visste mer än väl, att det inte bara var tomma
hotelser och att man genast skulle skjuta ned honom,
om man måste frukta att förlora honom. En dag gjorde
de halt i närheten av en större ort och Richard hörde,
att det var El Paso del Norte, en gränsstad mellan
Mexiko och det västliga Texas. Kaptenen och Wooly, som
hade gått till orten, kommo tillbaka med en massa
livsmedel, särskilt medförde de mycket torkat kött och
whisky. De sågo litet allvarliga ut och viskade med
sina kamrater. Richard tyckte sig bemärka, att det var
tal om honom. Var man dem i hälarna?
Det såg så ut, ty flykten blev nu fortsatt med ännu
större brådska och delvis även under dagen. Arizonas
och det västliga Texas bergstrakter lågo snart bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
