Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 226 —
ryttarna och de nådde mellersta Texas härliga
gräs-prärier, de gröna Savannerna. Floderna blevo talrikare,
och skulle ha hindrat de resande, örn icke sommaren
hade gjort dem mycket vattenfattiga. Efter fjorton
dagar nådde de regioner, som Richard kände rätt bra
efter beskrivningar, Bayousregionerna eller
sumpmarkerna.
Med dessa Bayous förstår man de stora sjöliknande
kärren, som följa Mississippis och dess bifloders nedre
lopp. Under sommaren torka de ibland helt ut och bilda
med slamm fyllda moras, men under vintern eller
regntiden likna de omätliga sjöar ur vilka skogarna höja sig
som stora öar. Vid denna tid kan man fara milslånga
sträckor på vattnet, under det man på sommaren där
endast ser land genomdragna av smala åar. Förr
vimlade dessa Bayous av krokodiler, de finnas ännu
talrikt på flera ställen. Nästan farligare än dessa
amerikanska krokodiler äro dunsterna som uppstiga ur dessa
långsamt uttorkande sumpmarker. Man måste ha en
järnhälsa eller en ovanlig tur för att här kunna
undslippa febern.
Richard förmodade, att han nu befann sig på det
ställe där det nordöstliga Texas, det nordvästliga
Louisiana och det sydvästliga Arkansas stöta tillsamman. Han
trodde även, att detta var målet, tills vidare, för hans
ofrivilliga färd. En förmiddag, då de hade ridit igenom
en väldig skog, såg han framför sig en stor Bayou, som
skilde sig från de andra genom sin stora vattenrikedom.
Mitt i denna Bayou låg en med cypresser och andra
träd bevuxen ö och från land förde en damm
sammanfogad av väldiga trädstammar som nådde ut till ungefär
halva avståndet till ön. Men sedan tycktes varje
förbindelse mellan land och ö upphöra.
T. o. m. den råaste människa brukar fästa sig vid
det, han brukar kalla sin hemtrakt, och nu bemärkte
Richard, att hans följeslagares blickar lyste upp, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
