- Project Runeberg -  Miljonbruden /
236

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 236 —

"Dumheter!" ropade Staunton", ni simmar ju i guld,
och vad du inte har, det har din svärfar den där
Biich-ting. Trehundratusen dollar skulle inte vara för mycket
för dig. Miss Eliza skulle säkert ge dem för nöjet, att
åter få trycka dig till sitt hjärta."

"Förlåt!" sade Richard tvingande sig till att förbli
lugn, fastän han rodnade av vrede. "Miss Büchting
har aldrig tryckt mig till sitt hjärta och jag vet inte
varifrån ni har fått den säkra uppgiften, att jag skall bli
mr. Büchtings svärson."

"Nå, Ralph vet det, att hon är dödligt förälskad i
dig", sade Staunton skrattande. "Men om den saken
kan vi alltid få tid att tala om! Wooly vill bryta upp,
skriv alltså ett par rader under brevet."

Richard tog pennan, överlade ett par minuter och
skrev sedan:

"Min käre innerligt älskade Far!

Av handstilen ser Du, att jag ännu verkligen lever.
Jag hade lyckligen anlänt till don Lotario. Därifrån
har man bortrövat mig och håller mig nu i fångenskap.
Skicka pengarna, det blir nog det bästa, och jag tror,
att det senare skall bli möjligt att förhandla med mina
väktare. Jag hoppas, på att få återse Dig rätt snart.
Min Gud, hur mycket förfärligt har jag icke att tala om
för Dig! Vet familjen Büchting av att jag lever? Har
Du verkligen icke lått något meddelande ifrån mig?
Skicka som sagt summan. Jag är ju ändå skyldig Dig
så ofantligt mycket. Farväl! Jag tänker varje timme
på Dig med innerlighet och kärlek."

Staunton läste igenom raderna, och nickade med
huvudet. Sedan vek han ihop breven, förseglade dem
och försåg dem med adresser. Wooly, som redan hade
gjort sig färdig att rida, tog emot dem ach lämnade
genast hyddan. Några minuter därpå, såg Richard
honom rida genom Bayou.

Wooly hade kommit tillbaka från sin ritt som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free