- Project Runeberg -  Miljonbruden /
269

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 269

Hanräckte Richard handen och tryckte den hjärtligt.
Sedan sade han: "Vi ses snart igen!"

Richard såg med djup sinnesrörelse efter honom. Så
hade dock i sista ögonblicket en räddare uppenbarat
sig! Men kanske lyckades icke den plan som Edmond
Dantes hade uppgjort. Tiden till domens verkställande
var mycket kort. Skulle vakten komma att mutas?
Prästen hade sagt, att Richard icke skulle förtvivla
även när han hörde skotten knalla. Var det icke för
mycket sagt? Nej, Richard trodde sina vänners löften.
Trots detta förblev han ändå litet orolig. Möjligheten
av ett misslyckande förefanns ännu. Men, tänkte
Richard, man kommer inte att låta mig dö, man kommer
att i sista ögonblicket inskrida till min förmån och
begära rättegångens återupptagande.

Man bragte honom rätt bra mat, som han förtärde,
fastän han kände obetydlig matlust. Därpå försökte han
att sova litet, ty han hade under föregående natt
endast sovit obetydligt och oroligt. Det lyckades honom
dock icke att insomna. Från en skolklocka i närheten
hörde han timmarna slå, klockan 2, klockan 3,
klockan 4, fruktansvärt långsamt gick tiden.

Han knackade på dörren och sade till den
vaktha-vande soldaten att det vore hans enda och sista
önskan, att prästen ledsagade honom på hans sista väg.
Sedan begärde han papper och penna. Han ansåg det
vara sin plikt, att förbereda sig på alla eventualiteter,
och skriva några ord till avsked till sin fosterfar och
sina vänner. Prästen, så hoppades han, skulle sörja
för att de kommo fram. Härmed förgick den sista
ödesdigra timmen. Dörren öppnades. In kom en
officer, vars ansikte var oberört, lugnt och kallt.

"Jag är beredd!" ropade Richard med en våldsam
ansträngning tvingande sig till behärskning. "Som jag
hoppas sparar man mig kvalet av en stor
åskådaremassa?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free