- Project Runeberg -  Miljonbruden /
270

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 270

"Vi komma inte att kunna förhindra, att en del folk
infinner sig," svarade officeren. "Emellertid behöver
det icke oroa er på något sätt — det är nu en gång
inte annorlunda."

I dessa ord låg någonting märkvärdigt. Skulle de
antyda, att Richard inte hade något att frukta?

Den unge mannen lämnade rummet med fasta steg.
Händerna bakbundos på honom. Därnere framför
värdshuset stod en avdelning bestående av tolv soldater
med gevär i händerna. Yerrez befann sig redan i
deras mitt. Mördaren var likblek, darrade och rullade
med ögonen som en vansinnig åt alla håll.

"Jag är oskyldig!" storgrät han. Vid alla djävlar,
vid alla helgon, jag är oskyldig!"

Prästen steg genast emot Richard och räckte honom
handen. I prästens blick och handtryckning låg något
liknande ett löfte, eller skulle det endast vara en tröst?
Richard räckte honom breven.

"Förstör dem, om de icke bli nödvändiga!" sade
han sakta.

"Hoppas!" viskade prästen knappast rörande
läpparna, i det han tog breven.

Det var klockan fem, dagens hetaste timme.
Därför infunno sig endast ett fåtal nyfikna och dagdrivare,
som ledsagade tåget, och då officeren tydligt
förklarade, att de ändå icke skulle få komma in på
exekutionsplatsen, kvarstannade även de flesta av dessa.

Wooly följde ledsagad av en bekant med dyster och
triumferande min.

Prästen gick bredvid Richard. Han hade knäppt
ihop händerna och riktat blicken mot himmelen. Så
snart de hade kommit förbi de sista husen hörde
Richard en lågt uttalad fråga på franska språket — den
lät som en bön — och han förstod orden: "Kan ni
simma?"

"Ja," viskade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free