- Project Runeberg -  Miljonbruden /
273

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 273

Richard störtade baklänges i kanalen. Aldrig kunde
han senare med bestämdhet säga vad han kände i det
ögonblicket. Han visste icke om han hade blivit
träffad eller ej. Dånet av de sex skott, som avfyrats tolv
steg inpå honom, hade kastat honom i kanalen;
åtminstone förekom det honom så, ty han handlade
omedvetet. Men så snart han kände vattnet slå samman
över sig, kände han, att han icke var sårad, och
medvetandet återvände. Han måste ännu gång hämta
andan och dök upp. Ett skrik trängde sig mot hans
vilja fram och han grep till hälften medvetet och till
hälften oavsiktligt i luften. Sedan lät han sig sjunka
ner i det grumliga vattnet och sam sedan under
vattenytan så djupt ner att han ibland berörde den slammiga
bottnen.

Slutligen måste han upp. Han höjde huvudet ur
vattnet. Det förekom honom, som om han ännu en
gång måste skrika till; men han behärskade sig. I
samma ögonblick sträckte sig en hand emot honom.
Han såg den endast genom slöjan av det från panna
och hår rinnande vattnet. — Det föreföll honom, som
om det vore en hand ur molnen, Guds hand. Den
drog upp honom till stranden. Nu stod han — nu lade
sig två kraftiga armar omkring honom och lyfte upp
honom på en häst. Sedan kände han en liten flaska
tryckas mot munnen— och en upplivande skarp lukt
trängde emot honom.

"Drick — endast några droppar min son!" viskade
en röst. Richard sög i sig några droppar. Sedan lade
sig en arm omkring honom och hästarna satte sig igång,
först långsamt, sedan fortare. Richard kände, att han
kämpade med ett svimningsanfall. Sedan
genomströmmade det honom varmt.

"Du är räddad min käre vän!" sade rösten bredvid
honom. "Tag tyglarna fast i händerna. Jag håller dig!"

Tanken på att han nu verkligen var räddad, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free