Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10. NEWYORK.
I en praktfull men samtidigt hemtrevlig budoir, i ett
av staden Newyorks vackraste hus, satt en ståtlig,
ytterst smakfullt och efter senaste mod klädd dam.
Hon satt med huvudet vilande i handen och så, att den
betäckte ögon och panna, under det att handen själv
och en del av armen doldes av ett svall av blonda
lockar. Håret var ovanligt rikt och glänste nästan som
metall. Det liknade guld och var av oförliknelig
skönhet. Enbart för hennes hårs skull skulle man kunna
kalla denna kvinna en skönhet.
Som det tycktes, satt damen ännu några minuter
i djupa tankar. Då knackade det sakta på dörren och
hennes kammarjungfru, som av det yttre att döma,
såg ut som en kvinna ur de bättre klasserna trädde in
i rummet.
"Mr. Blackbells kammartjänare anhåller att få tala
med mylady," sade hon sakta.
Hon kallades av tjänarna och tjänarinnorna mylady,
ehuru hennes man den rike köpman Blackbell icke hade
någon annan titel än sitt namn. Hon kallades även i
Newyork allmänt för "ladyn", då den engelska
baro-netens dotter även bland Newyorks republikanare icke
ett ögonblick glömde sina aristokratiska manér.
"Han kan komma in," sade ladyn.
Då tjänaren med en djup suck trädde in i rummet,
förstod damen genast, att något alldeles särskilt måste
ha förefallit, ty tjänaren såg bestört och sorgsen ut.
"Vad är det?" sade mistress Blackbell livligare än
vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
