- Project Runeberg -  Miljonbruden /
281

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 281 —

"Bliv lycklig Georgiana!" sade han sakta, "och gå
nu, det är bättre, om jag blir lämnad ensam."

"Vill du inte, att jag intar platsen bredvid din säng?"
frågade ladyn sakta.

"Om du önskar intaga den — vid Gud jag
tillbakavisar dig icke!" svarade mr. Blackbell något livligare.
Sedan sjönk hans huvud tillbaka mot kuddarna.

Betjänten kom in. Han blev något förvånad över
att se ladyn sitta så ödmjuk vid den sjukes säng och
höll sig vördnadsfullt i rummets bakgrund, då han
trodde, att hon strax skulle stiga upp och lämna rummet.
Men då damen icke rörde sig, blandade tjänaren till
en svalkande dryck och närmade sig den sjuke. Lady
Georgiana tog glaset ur tjänarens hand och behöll det
tilldess hennes make hade hunnit hämta sig litet. Den
sjuke tog det med ett milt leende och förde det med
darrande hand till sina läppar.

"Det är mig så kärt Georgiana, att du räcker mig
min sista dryck," sade han sedan sakta. "Bed för mig.
Jag borde ha varit bättre än vad jag varit. Men jag
förstod det icke."

Han lade huvudet tillbaka och sträckte ut armarna
likt en mycket uttröttad. Ögonen slöto sig — en djup
suck höjde hans bröst — sedan en häftig darrning —
tjänaren gick några steg närmare bädden ——

"Han dör, my lady," sade han sedan viskande. "Gud
vare vår gode husbonde nådig!"

Den döendes ansikte hade blivit lugnt och överdrogs
av en marmorlik blekhet. Tjänaren hade böjt sig ned
och lyssnade till den försvinnande andhämtningen.
Sedan slöt han den dödes ögon.

Den stolta kvinnan satt med hopknäppta händer och
såg med tårlösa ögon i den döde makens ansikte.
Vilka kval måste hon ej lida! Äntligen reste hon sig.
Tjänaren, en redan ålderstigen man, trädde emot
henne. Hon tycktes icke beakta honom. Än en gång vän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free