Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 325 ~-
"Av en gammal herre?"
Ja.
Alltså måste Dantes och hans ledsagare ha
ankommit, och på den där stationen hade han passerat dem.
Han meddelade mr. Everett det utan att Ralph hörde
det och sade honom även Dantes adress:
FieldStreet 7, hos trädgårdsmästare Bird. Därefter begåvo
de sig till staden.
13. MILJONBRUDEN.
Följande morgon hade mr. Büchting redan tidigt
stigit upp. Han kände sig lugnare och kraftigare.
Dantes närvaro i Newyork, mannen som han blickade
upp till, som på ett högre väsen, ingav honom också
en viss tillförsikt. Om han också inte kunde tala om
det med någon annan människa, men med Dantes
kunde han tala om den döende negerns förfärliga
meddelanden. Dantes med sin djupa människokännedom,
sitt klara förstånd, sitt ädla hjärta, skulle få erfara allt
och sedan döma. Hade negern talat sanning, så skulle
ingenting få hindra honom i att förfölja förbrytaren.
Men beviset — beviset! Negern var död, och t. o. m.
om han ännu levde, skulle ett vittnesmål i ett sådant
fall mot en vit man, en officer, icke vara av någon
betydelse. Nej, förbrytaren måste fås så långt, att han
själv förråder sig, och just till denna plan måste
Dantes lämna sin hjälp. Ralph måste själv blotta sig.
Mr. Büchting gick fram och tillbaka i sitt rum, då
det sakta knackade på hans dörr, och på hans
omedelbara "stig in" visade sig ett vackert flickhuvud i
dörröppningen.
"Du Eliza? Redan så tidigt!" ropade mr. Büchting
förvånad.
"Får jag komma in?"
"Javisst!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
