- Project Runeberg -  Miljonbruden /
325

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 325 —

då vi utan dig inte kunna hitta på något, tå åkte vi
igår kväll till Västbangården. Vi trodde, att du
möjligtvis hade valt snälltåget Vi åkte först och spatserade
litet, sedan läto vi slå upp suffletten och sade åt
kusken att hålla så nära utgången som möjligt, där alla
passagerare måste passera. Då vi nu höllo där och
höllo skarp utkik, såg jag plötsligt en gammal herre
med vitt hår och bredvid honom en annan herre. De
gingo snabbt till hållplatsen för droskorna. Var och en
bar en resväska. Den yngre av dem — hans ansikte
såg jag icke — liknade honom så, rörelser, håret, bara
litet kortare än förut — att jag ovillkorligen böjde mig
fram ur vagnen och såg efter honom. Men jag kunde
inte se någonting mer."

"Nå, — och?" frågade mister Büchting lugnt.

"Och nu kära pappa har jag inte sovit mycket i natt.
Ty åter och åter uppsteg bilden och gestalten för mig
och jag kunde icke värja mig för den tanken — —"

"Att det finnes likheter!" fulländade mister Büchting
allvarligt, då Eliza teg.

"O, jag vet vad du vill säga", ropade hon, i det hon
ännu fastare slöt sin arm om honom. "Jag får inte
hängiva mig åt så dåraktiga förhoppningar. Och ändå
pappa har du själv sagt mig, att han inte har blivit
funnen död, att han bara har försvunnit — —"

"Mitt kära barn," avbröt henne mister Büchting milt
och sorgset, "jag kan inte förbjuda dig att hysa sådana
tankar. Men förstår du inte själv att med var månad,
med varje vecka hoppet måste försvinna?"

"Nej, växer, växer kära far!" ropade Eliza och såg
på honom, med sina nu fuktiga stora ögon, liksom
förklarad. "Om han nu hade övervunnit alla hinder, som
stodo i vägen för hans återkomst, stora hinder som
länge länge höllo honom fjärran — då måste han ju
komma nu och varje dag föra oss närmare
återseendet!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free