Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 335 —
fordrades det den senares hela högtidliga allvar för att
förmå mr. Everett, att giva det begärda högtidliga
löftet, att till ingen människa på jorden omtala, att Richard
ännu befann sig bland de levande. Särskilt häpen blev
han, då man sade honom, att även Ralph icke fick veta
något härom. Han begrep överhuvud taget icke alls
meningen med all hemlighetsfullhet och skakade åter
och åter på huvudet. Först då Richard omfamnade
honom och utropade: "men är det dig inte nog, att jag
lever? Vill du då, att jag måste utkämpa en ny strid
på liv och död?" — Först då gav han efter. Mest
påverkade honom det skäl, att Richards fiender även voro
bekanta med Ralph och att Ralph, om han visste
sanningen, kanske inte kunde behärska sig utan kunde
komma att utmana de skyldiga.
Staunton och den skjutne unge mannen från
Providence, måste naturligtvis angivas som bedragare, det
gick nu en gång inte på annat sätt. Det var icke
omöjligt, att mr. Everett, om han hade lugnat sig litet, och
själv överlagt allt, så småningom hade kommit
sanningen på spåren, och gjort sig förtrogen med en
misstanke, som hade träffat honom som ett slag, om man
genast oförblommerat hade meddelat honom den.
Samma dags kväll ledsagade mr. Büchting, som han
ofta brukade göra, sin dotter till hennes rum. Till
avsked kysste han henne smeksammare än vanligt.
"Du har en egendomlig glans i dina ögon i dag far",
sade Eliza. "Vet du, att vilken ung man som helst
kunde avundas dig den?"
"Även Richard?" frågade han sakta.
Hon skälvde till. Hon gissade genast, att det fanns
ett sammanhang mellan denna glans och namnet, som
just mot all vana uttalats av fadern. Stum såg hon på
honom.
"En aning — kanske heller ingenting mer! —
föresvävade dig, då du igår trodde dig se honom", viskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
