Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 353 —
kvinnogestalt reste sig från en bakom en buske stående
bänk, tätt framför honom. Hon tycktes se på honom,
han beaktade henne icke. Masken — det var damen
med den ljusgula rosetten på skuldran —- lämnade
trädgården och festen. En vagn väntade henne på
gatan. Hon for först till en modist för att avlämna
kostymen och sedan till sin egen bostad.
Hade lady Georgiana sett och hört tillräckligt?
Under tiden fortfor Alfonso att viska livligt i
Jeannet-tes öron. Jo, något hade hänt mellan dem. Alfonso,
hade vågat att fråga henne — naturligtvis, som en
obekant under skydd av masken — varför hon var så
kall mot hans vän Alfonso, som dagligen beklagade
sig däröver för honom. Därpå hade Jeannette kort
svarat, att nämnde don Alfonso antagligen icke alls
bekymrade sig därom, ty han gav sig inte den ringaste
möda, att visa sig tillmötesgående emot henne; litet
artigare är han ju gentemot Eliza, men inte på långt
när tillräckligt. En man, som icke dödligt förälskade
sig i Eliza vore ingen man.
"O", hade Alfonso livligt svarat, "min vän
uppskattar och dyrkar sin käre kusin över allting —- men han
älskar henne icke och det är ju en verklig lycka —"
"En lycka?"
"Ja, verkligen ty han skulle aldrig kunna bli älskad
igen, kunde heller aldrig gifta sig med henne, och om
allt detta också inte vore, — han kan ändå icke ändra
sig, hans hjärta känner sig draget till — den andra
Leo-noran!"
På dessa mycket tydliga ord hade Jeannette icke
kunnat finna något svar; den häftige friaren ville fatta
hennes hand, men hon drog den genast till sig, så att
Alfonso med tungt hjärta ville draga sig tillbaka. Men
trots masken såg han rodnaden på Jeannettes kinder och
även han tyckte nu att ögonblicket var gynnsamt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
