- Project Runeberg -  Miljonbruden /
354

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 354 —

’Tår jag lämna min vän något svar?" hade han
sakta viskat.

"O ja, säg honom, att han — —"

Hon avbröt sig. Slutligen tillfogade hon på hans
bedjande fråga:

"Säg honom, att jag aldrig kommer att övergiva min
väninna."

"O," svarade Alfonso nu modigare. "Om den sköna
mörka Leonora en gång hörde sitt hjärta tala, då skulle
hon veta, att kärleken är starkare än vänskapen."

"Hur?" svarade Jeannette livligt. "Er vän inbillar
sig, att jag någonsin kunde övergiva min väninna for
en mans skull?"

"Han hoppades det. — Men efter denna förklaring
kommer Kan aldrig mer att hoppas det!" sade Alfonso
med sänkt huvud och ville draga sig tillbaka.

Men i detta ögonblick fattade en hand hans, och en
darrande stämma viskade med bortvänt ansikte:

"Säg er rike vän, att han aldrig skall tala så till en
fattig flicka, som ni nu har talat till mig. Han skulle
göra henne mycket eländig, mycket olycklig. Ty hon
kan inte tro honom och — hon överger icke Eliza."

"Hon kan inte tro honorna Vid Gud, varför icke?
Har — har Alfonso någonsin varit en lögnare?"

"Nej — men till mig får han icke tala så, han kan
icke mena vad han sagt, och han kan icke heller hålla
det. Min tröst, min räddning är min kärlek till Eliza."

Nu var det slut med Alfonsos lugn och behärskning.
Han anade visserligen, att Jeannette måste känna, att
han tillbad henne, men, i honom endast såg den rike
arvtagaren, som endast ville skämta med henne. Denna
tanke, som sårade hans ärekänsla, upprörde honom,
gjorde honom passionerad. Han talade fort och ivrigt
till henne. Jeannette stod, ömsom rodnande och
ömsom bleknande, med sänkt huvud och lyssnade till
denna ström av ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free