Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 355 —
Ungefär i detta ögonblick hade Eliza gripit efter
Jean-nettes hand och fört med sig väninnan, som icke visste
om någonting och var som förtrollad av en oanad lycka,
vars verklighet hon ännu icke kunde fatta.
Alfonso, fast besluten att utnyttja ögonblicket, ur
stånd att nu behärska sig, då hans känslor en gång
funnit ord, följde med henne; han höll Jeannettes andra
hand i sin, kanske utan att någon av dem visste det.
På så sätt kommo de fram till skaran som trängde sig
omkring sångerskorna. Duetten var avslutad. En storm
av bifall kommo Romeo och Julia till del och de
församlade upplöstes i mindre grupper.
"Denne signor tycks ägna oss en alldeles särskild
trohet och uppmärksamhet!" sade Eliza; hon var nöjd
med att kunna befria sig från den ångestfulla känsla,
som verkat så tryckande på henne under de senaste
minuterna.
"Ja, det är sant!" utropade Jeannette förskräckt
vaknande ur sin härliga dröm. "Lämna oss, don —"
"Dyraste kusin," viskade Alfonso vändande sig till
Eliza, "om vi också nu bära främmande dräkter, så
tarvar mitt hjärta ändå att höra sanningen. Vad som
inletts under skämt, är för mig det heligaste allvar.
Tillåt mig, jag besvär er därom, att tala ytterligare
några minuter med Jeannette."
"Min ädle herre överträder denna fests lagar genom
att nämna namn, som icke få uttalas. Men må det vara
honom förlåtet, då han förstår att be så hjärtligt."
Hon satte sig på en bänk och började samtala med
en förbigående kvinnlig mask.
Alfonso hade åter fattat Jeannettes hand.
Vad han sade? Det visste han själv icke mer
efteråt, och Jeannette kunde inte heller säga det. Endast då
hon senare hörde en härlig melodi, eller fåglars sång
i den skuggiga skogen, eller en springbrunns melodiska
brusande, med sus av den ljuvaste vårvind och omfläk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
