- Project Runeberg -  Miljonbruden /
362

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 362 —

lighet och elegans, att många av de unga damerna
avlindades husets dotter.

Eliza kände, att Ralph såg henne djupt in i ögonen.
Men även hon hade rattat ett beslut, hon hade blivit
bestämdare. Ralph trallade när på en vilja, som var
honom jämnbördig, — att hon var överlägsen, kunde
han icke medgiva. Det leende, som vid Ralphs
hälsning, spelade pä hennes läppar tyddes av många av
de närvarande som en särskild gunst, men ändå visste
Ralph allrabäst hur kallt det var, och vad som gömde
sig bakom detta leende. Det retade honom endast
ännu mer. Hon var värd, att man tör hennes skull
vågade liv och själ!

Även tiil Jeannette sade han några ord, och han
valde sådana, som måste vara oangenäma för henne,
som sårade henne.

Därnere står någon," viskade han, "som jag förut
såg hand i hand med den sköna Leonora, komma
tidningarne snart att bringa oss en glädjande nyhet?"

törsta kärleks ljuva, stilla lycksaliga hemlighet, du
är vanhelgad, så snart en främmande kall stämma talar
om dig!

"Jag förstår er icke," svarade Jeannette som hade
blivit kall intill själen, och ovillkorligen grep fastare
om Elizas arm.

"O, jag förstår kaptenen," sade Eliza och såg Ralph
fast i ögonen. "I detta fall har han icke misstagit sig,"

"O, måtte jag alltid vara så lycklig!" svarade Ralph
med en bugning. ’Jag misstar mig verkligen icke ofta,
hur mycken motsägelse jag till en början än lär känna."

"Vilken sällsynt förbindelse av ungdom och vishet!"
sade Eliza. "Vi ses igen herr kapten!"

Han såg leende efter henne, under det hon
likaledes leende steg nedför trappan. Han visste nu, att
hon hade tillkastat honom stridshandsken. Så mycket
bättre! Nu ville han icke mer bli hörd av henne, ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free