- Project Runeberg -  Miljonbruden /
365

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 365 —
viljongens inre. Han tittade in och såg en kort stund
endast någon slags dimma, antagligen åstadkommen
av en slöja. Bakom denna dimma framträdde så
småningom en gestalt, som blev allt tydligare och tydligare,
och Ralph igenkände sitt eget ansikte. Alltså måste
det finnas en spegel bakom slöjan.

"Dumheter!" mumlade han och vände sig bort.

Men i samma ögonblick föll hans något trötta blick
på en gestalt alldeles intill honom. Den var helt klädd
i svart, men det likbleka ansiktet, det med blod
befläckade håret bar Richards drag. ögonen voro slutna.

Ralph ryggade tillbaka, så att han föll mot
paviljongens brädvägg, där öppningen befann sig. Det blev
natt för hans ögon. Ett dovt skrik hördes från hans
läppar, ty det föreföll honom, som om en kramp
tillsnörde hans strupe och han förlorade medvetandet,
åtminstone förmågan att se och höra.

"Men kapten, vad är det med er?" frågade en röst
bredvid honom.

Det var det första som Ralph åter förstod, han
samlade sig och igenkände en av gästerna, en gammal
jo-vial herre.

Ralph ville tala, men han kunde icke röra på tungan.
Men han hade dock redan så pass mycken besinning,
att han kunde ljuga och peka på sitt hjärta — ty dylika
fall av skräck kunde ju så lätt bortförklaras med
hjärtfel. Hans blick irrade genom den lilla hallen. Där
syntes nu icke något spår mer av någon mörk gestalt.

"Var jag alldeles ensam, när ni kom in?" stammade
Ralph.

"Ja, alldeles ensam", svarade den gamle herrn. Jag
gick in för att se på skojet, men kom ut i friska luften
— den skall göra er gott."

Han tog Ralph under armen och drog den alltjämt
kraftlöse med sig. Därute i trädgården sjönk Ralph
ned på en bänk. När han tog med handen åt pannan,
kände han, att den var betäckt med kallsvett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free