Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3dO —
"Alltjämt han, han mellan oss!" viskade Ralph,
då han hade läst brevet. "Nåja, vi få väl se, om icke
lidelsens glöd skall kunna smälta denna is, låt oss först
bara få vara ensamma i ödemarken eller på det vida
havet!"
Han fortsatte med sina besök i det Biichtingska huset.
Man låtsade på alla håll, som om ingenting hade hänt.
Men man lämnade aldrig mer Eliza ensam med Ralph.
Emellertid gällde Alfonso och Jeannette som
trolovade. Alfonso hade redan dagen efter festen tillskrivit
sina föräldrar och anhållit om deras samtycke, vilket
han kunde vara säker på. Man kunde knappast se
något märkvärdigare, tillika tilldragande och lustigare,
än detta unga par. Fastän lycka och salighet
avspeglade sig i Jeannettes ögon och ehuru Eliza bäst visste
hur det såg ut i väninnans hjärta, syntes hon ändå vara
mycket olycklig. Det såg nästan så ut, som om hon
i Alfonso såge en dålig människa, en rövare, som icke
bara hade stulit hennes eget hjärta, utan också ville
skilja henne från Eliza, vilket senare i hennes ögon
tycktes vara det största brottet. Hennes smärta var
ofta så stor och sann, att Alfonso råkade i ett slags
förtvivlan och var på god väg att göra sig förebråelser
därför att han hade trängt sig emellan de båda
flickornas heliga vänskap. Aldrig älskade en flicka
uppriktigare än Jeannette. — Hon kunde icke uthärda, att
Alfonso avlägsnade sig på en halv timme, hon darrade
alltid för honom — och ändå lät aldrig en älskande
kvinna den älskade tydligare erfara, att hon visade
honom en stor nåd med sin kärlek, än Jeannette gjorde
det gentemot Alfonso. —
Härigenom uppstod naturligtvis ibland märkliga
scener. Ofta behövdes det bara Elizas inträdande för att
framkalla tårar i Jeannettes ögon; fem minuter därefter,
om Eliza, som alltid fann det rätta ordet, gjorde en
anmärkning över Alfonsos bedrövliga utseende, utbrista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
