Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 410 —
Stående mitt ibland soldaterna fingo de se, den av
Ralph anförda hopen rycka fram och göra halt på den
öppna platsen. Dantes släppte dem icke ur sikte, och
hans skarpa ögon syntes gissa vad som försiggick där.
"Man kommer icke att angripa vakten", sade han.
"Den skurken inser nog, att han skulle komma att draga
det kortaste strået. Men han talar med sitt band och
han kommer säkerligen att låta bevaka oss. Nå, det
är likgiltigt. Vi skola nog förstå att möta denna
lönnmördare. Igenkänt dig har han, Richard! Den sista
anledningen till tvekan för ditt offentliga uppträdande
bortfaller nu. Vi gå till mr. Büchting."
Den unge mannen utstötte ett jubelrop och tryckte
missionärens hand. Hans högsta, innerligaste önskan,
skulle äntligen bliva uppfylld, han skulle få återse
Eliza!
" Angreppet gällde endast mig", fortfor Dantes,
"därför borgar den skräck som grep honom när han
igenkände dig. Hade han vetat, att det var du, så hade
han skjutit dig; ty den där människan är icke bättre
än en rytande tiger. Det var bara mig det gällde.
Han ville döda mig, därför att han trodde mig vara
den enda, som hade vetskap om hemligheten. Och
jag vet nu också vem som förrådde mig. Det var en
ung man, en skådespelare, som jag såg tillsamman med
Staunton i Richmond, och som alltså utan tvivel är
bekant med Ralph. Jag beaktade honom icke, men
han måste ha följt efter mig och till Ralph förrått min
uppehållsort. Allramest sysselsätter mig frågan: Vad
kommer mördaren nu att taga sig för, då han vet, att
du lever? Kommer icke rädslan att förjaga honom?
Eller kommer han nu att försöka slutföra det, vari han
en gång redan misslyckats?"
"Min käre, käre vän!" utropade Richard. "Det är
mig likgiltigt! Jag har sett honom öga mot öga och
kände mig icke rädd. Flyr han, så mycket bättre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
