Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 426 —
ringen. Er far känner förresten den plats där vi skola
mötas och kommer utan tvivel, att snart infinna
sig där."
"Men om han nu blir uppehållen i Newyork, eller
har blivit sårad?" frågade Eliza.
"Så står det oss alltid fritt att återvända till
Newyork, särskilt om upproret blivit kvävt", genmälde
Ralph.
"Och under tiden?" frågade Eliza lugnt.
"Under tiden njuta vi av den friska luften på något
lantställe", svarade Ralph leende.
Detta leende hade ett mycket oangenämt uttryck.
"Ni tycks vilja göra en dålig vits, herr kapten!"
sade Eliza. "Min plats är hos mina föräldrar. Jag
delar deras öde, hur det än blir. Eder berättelse om
don Alfonso låter litet fantastisk. Men även om den
vore sann, så är det ingen grund, varför vi hastigt och
utan varje meddelande lämnade honom. Låt nu bara
vagnen vända och fara tillbaka till platsen, där vi
lämnade don Alfonso. Antingen äro mina föräldrar redan
där, eller vi söka upp dem inne i staden."
"Edra föräldrar äro kanske redan tätt bakom oss!"
sade Ralph.
"Utmärkt, då vänta vi!" ropade Eliza, och knackade
hårt på rutan som skilde kuskbocken från vagnens
inre.
Kusken vände sig om, men då Ralph vinkade åt
honom, att åka vidare bekymrade han sig icke om
Elizas knackning, ända till Eliza slog så hårt mot rutan
att den gick i kras.
"Stanna, jag befaller er det!" ropade Eliza.
Kusken skrattade och for vidare. Men redan i
samma ögonblick hade Eliza dragit fram en liten revolver
ur sin handväska som hängde om hennes vänstra arm.
Hon hade för alla händelser medtagit det lilla vapnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
