Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 446
sikter -— reste jag mig, han fick tag i mig, drog upp mig
på hästen, manade på den och sprängde iväg.
Jag var som bedövad. I varje ögonblick de senaste
dagarna, jag skulle nästan vilja säga även i sömnen,
hade mina tankar sysselsatt sig med möjligheten att fly,
eller på vilket sätt mina vänner först skulle komma att
försöka befria mig. Och nu plötsligt befann jag mig
tillsamman med en vän på en, som rasande
bortgaloppe-rande häst! Jag slöt ögonen. Vilda skrik och rop
hördes omkring mig, skott knallade och en märkvärdig
egendomlig vissling intill mitt öra, lät mig icke tvivla
på, att skotten voro riktade på mig eller Justus. Men en
minut var tillräckligt, för att föra oss utom skotthåll.
"De äro bakom oss!" viskade Justus. "Men tappa
icke modet! Vi skola nog undkomma dem."
Ungefär sex ryttare jagade fram efter oss. De måste
hinna upp oss. Ty ehuru min väns häst — jag kommer
aldrig mer att kalla honom något annat! — var stark
och snabb, så märkte jag ändå, att våra förföljare, som
redo på fint byggda, nästan flygande fullblodshästar,
snart skulle hinna upp vår häst.
"Vi måste in i grottan!" sade Justus, som måste ha
gjort samma iakttagelse.
Samtidigt, innan jag ännu hade förstått honom riktigt,
såg jag till höger framför mig en byggnad, vid branten
av ett skogbevuxet berg, omgiven av flera mindre hus.
Vi sprängde förbi dem. Ett skott bakom oss förrådde,
att förföljarna redan hade kommit inom skotthåll.
"Nu, miss Büchting, följ mig utan betänkande!"
ropade Justus. "Det finns ingen annan tillflyktsort, och
den skall rädda oss tills våra vänner komma."
Han höll in hästen. Vi befunno oss just framför en
grå klippa i vilken det fanns en öppning, ungefär så stor
som en vanlig källardörr.
Justus lyfte mig av hästen och bar mig några få steg
till öppningen. Sedan tog han min arm och förde mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
