- Project Runeberg -  Miljonbruden /
454

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 454 —

"Lägg er längst ner på bottnen", sade Justus. "Det
finns intet annat medel, för att rädda oss. Tappa
bara inte modet. Vad som än händer, Gud skall
beskydda oss."

Den svarte mannen av den föraktade rasen, uttalade
dessa ord med en så djup och innerlig tillförsikt, att det
varmt genomströmmade mitt hjärta.

"Jag skall simmande styra båten", sade Justus, sedan
jag hade lagt mig ned på dess botten. I samma
ögonblick stötte han ut båten. Flodens yta hade stigit så
högt, att båtens rand ibland stötte mot taket, och
Justus måste trycka ned den lilla farkosten för att kunna
skjuta den vidare.

Jag trodde, att vi skulle återvända till den främre
delen av grottan, åt ingången till och att Justus ville
förekomma våra förföljare och före dessa uppnå utgången.

Båten sköts långsamt framåt av Justus. Under mig
skvalpade vattnet. Jag märkte genom den kvava luften,
att höjden över mig endast kunde utgöra några
centimeter och jag hörde även att min vän andades tungt
och med svårighet. Ibland höll han inne. Då
berättade han.

" Kapten Pettow och hans kamrater ha upptäckt
skärseldens väg", sade han. "Så vitt jag vid fackelskenet
kunde se, var det ungefär tolv personer som riskerat att
gå den farliga vägen. Jag har träffat åtminstone tre,
det vet jag. Men kaptenen är antagligen icke bland
dem. Jag kunde åtminstone icke se honom. De ha
svurit att döda mig — nå, jag skrattar däråt! Den här
vägen kunna de icke följa oss. Ingen känner till den
utom jag och ett par kamrater, kanske även mr.
Dantes, ty jag vet, att han för några år sedan under flera
dagar uppehöll sig här i grottan. Och han känner ju
och vet ju nästan allt! Om han ej hade varit i Afrika,
hade jag på sin tid aldrig kommit hit till Amerika.
Men han friköpte mig sedan och förde mig till mr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free