- Project Runeberg -  Miljonbruden /
460

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 460 —

var icke svårt att gissa sig till sammanhanget. Mina
förföljare i grottan måste ha erfarit, att de i sin ordning
ävenledes voro förföljda. De kunde alltså icke lämna
grottan utan att bli tillfångatagna. I sin nöd hade även
de valt samma utväg som Justtis hade begagnat sig
av. Om det också var svårt, så hade det ändå varit
lättare för dem än för oss, då de icke som Justus hade
varit tvungna skjuta en båt genom den trånga
kanalen.

"Tur, att jag kände vägen" sade den främmande
stämman, "den har redan en gång förut räddat mig."

Nu döko deras huvuden upp framför mig. Jeannette,
det är mig omöjligt att riktigt beskriva vad jag såg.
Detta Pettows bleka hålögda ansikte — ingen djävul
kunde tänkas fruktansvärdare! En förskräcklig utmattning
tillsamman med vanmäktig vrede och ilska stod att läsa
på hans ansikte, vilket tycktes ha blivit tio år äldre
sedan jag sist sett det. Båda två höllo sig fast vid den
klippiga stranden.

"Låt oss vila ett par minuter här, jag kan inte
mer, -—" sade den andre — det var Jackson, som jag
senare erfor.

"Jag kan inte heller mer — det var ett hårt jobb!"
sade Pettow, som med möda svängde sig upp på land,
på samma plats där Justus för kort tid sedan hade
suttit.

"Jag höll andan. Men jag var lugn. Jag var fast
besluten att skjuta, så snart Pettow upptäckte mig, ty
jag visste, att han skulle komma att döda mig, kasta
mig i floden eller strypa mig, om han upptäckte mig.

"Din lilla fågel har undkommit dig," sade Jackson.
"Att en man skulle kunna föra fram en båt här är ju
omöjligt, det inser du väl? De måste ha gömt sig
någonstans inne i grottan."

Pettow mumlade en förfärlig svordom. Han höll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free