Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 464 —
vithårig gammal man, som även han, ehuru mycket
ståtlig ändå icke var så lång som de förstnämnde. Den
ene var Abraham Lincoln, de Förenade Staternas
återvalde president, den andre missionären Edmond Dantes.
"Men varför måste ni absolut gå?" sade Lincoln.
"Hur viktig är inte just ni för oss i denna
betydelsefulla tid! Visserligen är det värsta överståndet — men
kanske är det ändå inte så! Tro mig min kära sir,
jag emotser framtiden med oro. I öppen strid, ha vi
besegrat rebellerna, det är ett fulländat faktum. Vi
ha satt foten på ormens huvud, vi ha brutit ut hennes
gifttänder — men kommer inte nya att växa i dess
ställe? Jag fruktar för hemliga intriger, jag fruktar
sydstaternas vänner, som komma och anhålla om
förskoning och medlidande för de besegrade, vartill jag
själv så gärna vore beredd, om jag icke åter måste
frukta att Sydstaterna skulle komma att missbruka
förtroendet, som vi skänka dem. Just därför önskar jag
längtansfullt, att ni kunde kvarstanna här, och
understödja oss med edra råd eller verka som en försoningens
apostel."
"Jag tackar er, för edert förtroende mr. Lincoln,"
sade Dantes. "Men jag överlåter åt er, mr. Büchting
och de båda unga hjältarne Richard Everett och
Alfonso de Toledo — om mr. Everett, som även är eder
tillgiven med kropp och själ, vill jag icke tala nu, ty
strid är icke hans element och politiken en ren
känslosak för honom. Jag skulle gärna vilja stanna, det säger
jag uppriktigt, men jag har lovat, att komma till Mexiko,
och jag måste hålla mitt ord. En man, som liksom ni,
vet att finna det rätta ordet i det rätta ögonblicket, och
som alltid har det bästa för sitt folk i sinnet — en
sådan man behöver inga råd och intet stöd. Den
återställda unionens lugn vilar säkert i edra händer."
"Om ni säger mig det, min värderade käre vän, så
kunde jag nästan låta förföra mig till att tro på det,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
