- Project Runeberg -  Miljonbruden /
512

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 512—

"Du kommer nog att förstå det", svarade han
skrattande. I morgon klockan sex skall jag inviga dig i
mina hemligheter, och jag hoppas, att din nyfikenhet
åtminstone skall förmå dig till att vara där punktligt."

Hon log, men det låg dock något av misstro och
list i den blick, som hon riktade på honom.

"Om man förföljer oss", frågade hon "och om du
har gjort något——."

"Åh, du börjar bli betänksam!" avbröt han henne.
"Nå, jag är som sagt klockan sex vid Casa Hermandez.
Jag väntar en kvart på dig där och kommer du icke,
så reser jag ensam."

Han steg upp.

"Jag måste bort", sade han. "Jag måste ännu träffa
flera förberedelser. Du kommer väl, inte sant?"

Han hade böjt sig över henne och såg på henne med
sina mörka frågande ögon, men det låg nästan något
spotskt i hans sätt. Tydligen hade han under de
senaste veckorna fått stor makt över henne. Hon var
icke mer samma kokett som förr. Han hade
underkuvat henne.

"Jag kommer!" viskade hon.

Han kysste henne och skyndade bort.

Klockan åtta red han ut ur staden. Alla kejserliga
vaktposter, som ville uppehålla honom, visade han sitt
pass, vilket de genast respekterade. Då han sedan
uppnådde de fientliga linjerna, visade han ett annat
pass, som även godkändes av juaristerna. Han
samtalade länge med en enkelt klädd man, som
emellertid hade ett mycket intelligent utseende. Därefter red
han i riktning mot Förhoppningens dal.

Han kände nu vägen så väl, att han t. o. m. i
mörkret kunde rida ganska snabbt. Det var midnatt, då
han anlände till den lilla skogen mitt emot haciendan,
Han band hästen försiktigt vid ett träd, virade en duk
om dess mule, så att den icke skulle kunna gnägga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free